Havet är inte alls i alarmerande stigning
Observationsfakta utmönstrar modeller och idéer
Nils-Axel Mörner
Paleogeophysics & Geodynamics, Stockholm, Sweden, morner@pog.nu
År 1999 var jag internationell expertgranskare av kapitlet Sea Level Changes i IPCC:s rapport. Jag blev förvånad och chockad över två saker; det ena var att ingen av de 22 författarna var specialist på havets nivåförändringar, och det andra var den mycket låga, för att inte säga usla, vetenskapliga kvalitén på text och bilder. Eftersom jag just valts till president för INQUA:s kommission för Sea Level Changes and Coastal Evolution tog jag upp huvudfrågan - framtidens förändringar - i vår kommission som omfattade 300-400 av världens toppforskare vad gäller just nivåförändringarna i havet. Vi tog upp frågan i vårt interna kommissionsarbete, i vår nätverksdialog och vid fem internationella konferenser. Som vårt "best estimate" för år 2100 angav vi +10 cm ±10 cm (INQUA, 2000). Detta var ett värde klart lägre än det som angavs av IPCC (2001). Senare reviderade jag vårt värde till +5 cm ±15 cm (Mörner, 2004). Detta innebär att det föreligger en stor skillnad mellan värden från modeller (IPCC, 2001) och värden från observations fakta (INQUA, 2000; Mörner, 2004).
Jag övergår nu till att gå igenom tillgängliga observationsdata med fokus på sådana platser som har dömts att bli översvämmade av havet i en nära framtid. Hänvisningar till relevant bakgrundsmaterial och tillhörande diskussioner görs i mina referenser.
1. Maldiverna
Maldiverna ligger i Indiska Oceanen och består av runt 1200 öar grupperade i 20 större atoller. Samtliga öar är mycket låga och ingen överstiger +2,5 m. Maldiverna utmålas ofta som en nation under extrem havsytestress. IPCC och anknytande röster utdömer Maldiverna till ett snart drunknande i havet.
Vår grupp av internationell havsytespecialister har genomfört detaljerade fältanalyser i Maldiverna. Personligen har jag besökt området vid sex tillfällen, inkluderande tre månads-långa expeditioner. Vi kunde rekonstruera havets förändringar med stor detaljskärpa (Mörner et al., 2004; Mörner, 2007). Under de sista 4000 åren förekom 7 havsyteoscillationer med en amplitud på 0,6-1,0 m. På 1970-talet föll havsytan med ca. 20 cm. Under de sista 30 åren har havsytan varit helt stabil. I all detta är det observationsfakta som talar (Mörner, 2007).
Därför kan vi befria Maldiverna från den förfärliga domen att bli dränkta inom en snar framtid. Vid år 2100 kommer havet att som mest ha återgått till hur det var före 1970, vilket inte innebär inågra som helst problem (Fig. 1; Mörner, 2009).
Som kuststat, är Maldiverna naturligtvis alltid hotade av extrema stormar och framför allt tsunamihändelser (Mörner, 2007).
2. Tuvalu
Tuvalu är en ögrupp i Stilla Havet som ofta påståtts redan ha börjat översvämmas av havet. Sanningen är emellertid en annan. Det finns en vattenståndsmätare som går tillbaka till år 1978. Dess mätkurva visar ingen stigning alls av havet under 30 år, bara variationer runt dagens nollnivå men med tre låga nivåer vid s.k. ENSO (El Niño - Southern Oscillation) händelser. Separata diskussioner görs i Mörner (2007b och 2010).
Naturligtvis måste verkliga observationsfakta utmönstra ovederhäftiga påståenden om en pågående förödande havsytestigning..
3. Vanuatu
Vanuatu i Stilla Havet har påståtts vara platsen för "de första havsyteflyktingarna". Deras vattenståndsmätningar går tillbaka till 1993 (Mörner, 2007b). Denna mätserie visar ingen havsytestigning. Därför är den påstådda havsytestigningen felaktig och direkt motsagd av tillgängliga mätningar.
4. Venedig
Venedig i Italien är en kulturskatt. Staden ligger i Po-deltat och är därför utsatt för en sakta landsänkning. Därför skulle en havsytestigning och senare acceleration av denna i sen tid bli mycket lätt igenkännbara. Här kan helt enkelt påståendet att havet stiger testas. Tillgängliga vattenståndsmätningar (sedan början av 1700-talet) visar inga som helst tecken på en sentida havsytestigning och absolut inte på någon acceleration (Mörner, 2007b). Däremot kan man se en klart avtagande relativ havsyteförändring efter 1970.
Testen av IPCC:s globala havsytestigning slår alltså fullkomligt fel vad gäller Venedig.
5. Bangladesh
Många har sagt mycket och tvärsäkert om en jättelik framtida översvämning av de låglänta kusterna i Bangladesh med förmodade dödstal angivna till måna tiotusentals personer. Landet har låga kuster och är utsatt för stora effekter från den årliga monsunvariationen. Så långt är det rätt. Men när man så börjar tala om katastrofala effekter av en påstådd global havsytehöjning, så blir allt fel.
Jag har just återvänt från kort resa för studiet av kusterna i Sundarban; d.v.s. deltat för Ganges och Brahmaputra. Vi Kotka, kunde jag dokumentera en mycket stark erosion av stranden utan någon som helst stigning av havet. Detta innebär att vi nu har samma resultat som i Maldiverna: avsaknad av en pågående havsytehöjning. Återigen är det observations-fakta som slår ut modellbyggen.
Naturligtvis kommer detta ärr få omtumlande effekter både för vår förståelse av verklighetens havsytevariationer, och för vår bedömning av Bangladesh framtid.
6. Värmeexpansion
När vatten upphettas, så expanderar det. Eftersom havet är skiktat, kommer en upphettning att bli begränsad till havens övre del; troligen de översta 300 metrarna, eller så. Detta kommer att leda till en havsytestigning på några få centimetrar till max 10 cm. I kustnära områden med grundare vatten blir effekten mindre, och vid stranden blir den noll (eftersom där inte finns något vatten att expandera). Så enkelt är det med detta. Det föreligger djupa missförstånd och felaktiga uppgifter i denna fråga.
7. Satellite altimetry
Satellite altimetry är en ny teknik, som tillåter oss att även mäta havsytevariationer i de öppna haven. De första resultaten visade variationer runt en stabil nollnivå (Mörner, 2004). Därefter införde man ett stigande plan - inte från observationer men från utvalda havsyte-peglar och subjektiva värderingar (se: Mörner, 2007b). Om man tar bort denna "personal correction", så ser vi månatliga variationer kring en stabil noll-linje (Mörner, 2008).
8. Glacial avsmältning
Fysikens lagar sätter gränsen för hur fort is kan smälta. De maximala hastigheter vi uppmätt är de som förekom när landisarna smälte bort efter sista Istiden. Motsvarande havsyte-stigning uppgick till 10 mm/år eller 1 m på 100 år. Detta värde sätter den yttersta gränsen för hur fort havet kan stiga (Mörner, 2010b). Därför kan vi - direkt och utan minsta tvekan - utmönstra alla påståenden om havsytehöjningar på över 1 m till år 2100 som totalt orimliga och fysikaliskt omöjliga. Verkliga förändringar måste ligga väl under detta värde.
De Små Istiderna (Little Ice Ages) och Solminima 1440-1460, 1687-1703 and 1809-1821 hade liten till obefintlig effekt på havsytan trots omfattande framryckning av glaciärer och arktisk istäcke, liksom nerkylning av havsytan.
Slutsatser
Vad som påståtts av IPCC och dem närstående personer och organisationer vad gäller havet och havsytans variationer är djupt felaktigt och motstridande verkliga observationsfakta. En total revidering är påkallad om frågan skall kunna återföras till en sund vetenskaplig bas.
Inför klimatmötet i Köpenhamn i december har överdrifterna och skräckbilderna duggat tätt. Men sådan aktivitet tillhör lobbyister - fjärran från vetenskapens förankring i fakta; i detta fall kontrollerbara observationsfakta i fält.
Acknowledgements: 1991-2005 var jag föreståndare för Paleogeophysics & Geodynamics vid Stockholms Universitet, 1999-2003 president för kommissionen för Sea Level Changes and Coastal Evolution, från 2000 ledare för the Maldives International Sea Level Project, 1997-2003 co-ordinator för INTAS projektet för Geomagnetism and Climate, och 2008 tilldelades jag "the Golden Condrite of Merit" från Algarve Universitet "for his irreverence and contribution to our understanding of sea level change".
References (to relevant background material and extended analyses by the author)
INQUA, 2000. The INQUA commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution. www.pog.su.se (now: www.pog.nu).
IPCC, 2001.Climate Change. Cambridge Univ. Press
Mörner, N.-A., 2004. Estimating future sea level changes from past records. Global Planetary Change, 40, 49-54.
Mörner, N,-A., 2007. Sea level changes and tsunamis, environmental stress and migration overseas. The case of the Mladives and Sri Lanka. Internationales Asienforum, 38, 353-374.
Mörner, N.-A., 2007b. The Greatest Lie Ever Told. P&G, JofoGrafiska, 20 pp.
Mörner, N.-A., 2008. Comments. . Global Planetary Change, 62, 119-120.
Mörner, N.-A., 2009. Open letter to the president of the Maldives. www.scienceandpublicpolicy.org, http://www.climatescienceinternational.org/
Mörner, N.-A., 2010. Some problems in the reconstruction of mean sea level and its changes with time. Quaternary International, in press.
Mörner, N.-A., 2010b. Setting the frames of expected future sea level changes. Submitted.
Mörner, N.-A., Tooley, M. and Possnert, G., 2004. New perspectives for the future of the Maldives. Global Planetary Change, 40, 177-182.

Fig. 1. Havsytevariationer i Maldiverna från 1500 till 2009 (kraftig linje; från Mörner, 2007) samt uppskattade havsytevariationen år 2100 (Mörner, 2004). Det föreligger ingen som helst fara för en alarmerande havsytestigning idag. Möjliga framtida förändringar år 2100 kommer som mest att kunna innebära en återgång till situationen före 1970, vilket inte innebär några som helst problem - vilket jag framhållit i mitt öppna brev till presidenten (Mörner, 2009).
